Barna å jag har varit bort till "blå gården", där Paloma försvann i söndags, i omgångar å spanat, lockat, lyssnat, men utan resultat. Har även vidtalat Vaktis å han tog det faktiskt seriöst å lova att ringa min mobil om han sku få syn på henne nånstans.

Det här kan synas som en bagatell: "bara" en fågel, men för oss har hon ju varit en familjemedlem å Hon fattas oss väldans mycket, mer än vi nånsin trott faktiskt.

I natt har tankarna snurrat; undra om hon krupit in å gömt sig nånstans, om hon håller på att frysa ihjäl eller kanske, förhoppningsvis att Hon flugit in till nån familj? Känns som icke troligt att hon överlevt utomhus i detta väder, men så länge vi inte hittat henne, död eller levande så går vi omkring med en gnagande ovisshet.

* * * * * * * * * * * * *

I drömmens värld blev det sedan Dotra jag va ute å leta: med ficklampa i mörkret, blåsande kallt å regnigt. Ensam å ängslig sökte jag överallt; i cykelskjul å källartrappor, buskage, trappuppgångar, t.o.m soprum å ingenstans fanns Hon!

* * * * * * * * * * * * * *

Vakna alldeles kallsvettig å begrunda vilka spratt det undermedvetna kan spela en orolig mammans sinne. Vilken ofantlig mardröm det måst vara när det verkligen är verkligt: det är ens Barn som är borta!

Tankarna gick då osökt till Engla å hennes Mamma. Fick snudd på dåligt samvete eller snarare skämdes jag ett tag i nattmörkret: för oss har det försvunnit en undulat å visst det är tråkigt, MEN min Dotra lever å Sonen mår efter omständigheterna bra.

Fast det är j@>£i¤# tyst i lägenheten, inget hemtrevligt kvittrande...

:ó[

 

Snurrtant

21 oktober 2008 23:54

Nämen det är inte "bara". Di små söta blir ju en riktig familjemedlem som man hjärligt tar till sig. I somras satt det en vit undulat på grannens förråd, jag försökte locka på den, men den valde att leka med gråsparvarna istället. Jag antar att det inte var Paloma den gången, men om hon dyker upp ska jag försöka ta na :)
Jag skrattade när jag såg bilden nedanför när hon sitter på huvudet :) Hon verkar också lite knasig som Gubben Sara, men säkert mycket snällare *fniss*

Kramis

http://www.sussiesnurrtant.bloggagratis.se

 

Syss

22 oktober 2008 22:29

=´0( Jo, visst är det så, det kunde vara värre. Men, ni har mist ett kärt husdjur, på ett olyckligt sätt och det är illa det med....

 

margus

24 oktober 2008 08:20

Outsägligt ledsamt, jag blir dyster till sinnes. Kan lätt föreställa mig den stora saknaden. De ÄR ju ens barn, de OCKSÅ. Det ena inte mindre värt än det andra.
Förstår att du drömmer mardrömmar, ni har mitt djupa deltagande. Suck.... och buhuhu.

http://margus.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En sak som fascinerar mig mest av allt i denna värld på Tellus är att barn blir till! HUR kan dessa mikroskopiska spermier å ägg bli en levande varelse ?!?  Liv är verkligen ett totalt mirakel, vilket sker i ett mikrokosmos...tänk om vi här-å-nu-l...

En MYCKET regning e.m./kväll i fjol sommar va vi på en visning av utgrävningarna som vi kunnat se från vårat sängkammarfönster, det va mycket fascinerande å vi tog flera bilder på fascinerande fynd. Dessvärre hittar jag inte igen dom i skrivande stun...

Istället för att slänga bort köttben+ styckslamsor, kycklingskrov å fisk-/ lax- huvud+ ev skaldjursrens, går det utmärkt bra att koka fond till soppor å grytor av det! Brukar i frysen ha typ 2l. tomma glasslådor å spara tills dom blir fulla av; ox-/ ...

Ibland kan det hända sig att en totalt glömmer bort att lägga överblivet kaffebröd i plastpåse. Liksom matbröd som säljs i nån sorts halvpapperspåse brukar det bli torrt å tråkigt redan dan efter, för att inte tala om vad trist det är efter en liten ...

Häromdan begav mej ut på en SOLskenspromenad runtomkring i dom vackra omgivningarna:             I år gick det att ta sig runt "KyrkSjön" ända bort till "Herrgårn", där står flera runstenar som jag nu detta år änteligen kom fram till ! ( i fjo...